Värmedetektorerna är försedda med två värmekännande termistorer som mäter temperaturen. En termistor utsetts för omgivningsluften och den andra är delvis isolerad. Vid snabba stegring i temperaturen registreras en temperaturskillnad mellan de två termistorerna och detektorn larmar. Vid långsam temperaturstegring värms de båda termistorerna parallellt och inget larm ges. På så vis kan brand snabbt indikeras även vid låga temperaturer.
Oavsett temperaturstegringstakt larmar detektorn vid en maximalvärme, d.v.s. detektorns nominella larmtemperatur. Larmindikering med en röd lysdiod och återställning sker på samma vis som för övriga detektorer. Värmedetektorerna används i första hand i utrymmen där rökdetektorer skulle innebära risk för fellarm. De fungerar också som komplement till rökdetektorer i utrymmen där branden inte förväntas producera mycket rök, t.ex. vid alkoholbränder. De är också lämpliga i dammiga smutsiga och fuktiga lokaler och i utrymmen med en omgivningstemperatur på mer än 50 grader C. Levereras med diodsockel som fungerar ihop med BrandLarmCentralen.
I rullistan nedan väljer du vid vilken temperatur du vill att detektorn skall larma, 60, 75 eller 100 grader Celsius.
Produktdata
| Typ | Apollo 60, värmedetektor |
| Garanti: | 1 år |
| Larmtemperatur: | 60, 75 eller 100 grader C |
| Larmindikator: | röd, LED |
| Strömförbrukning vid drift: | 53 mikroA |
| Strömförbr. Vid larm: | 52mA |
| Matningsspänning: | 17-28VDC |
| Mått på detektor: | 42*100 mm |
| Mått inkl. Sockel: | 50*100 mm |
| Kapslingsklass: | IP43 |
| Drifttemperatur: | -20 till +105 grader C |
Nedan följer en kort sammanställning av två olika typer av brandvarnare. Hur de fungerar och vad som skiljer dem åt.
Olika typer av brandvarnare
Joniserande brandvarnare mäter det elektriska motståndet i luften, och kan därför reagera på både synlig och osynlig rök. Joniserande brandvarnare anses därför vara bäst när det gäller att detektera snabbt uppflammande (eller explosionsartade) bränder med fullständig förbränning, dvs bränder med öppen låga och riklig syretillförsel. Denna typ av brand kan sprida sig fort, och producerar stora mängder av osynliga förbränningspartiklar. Exempel på denna brandtyp kan vara brand i en papperskorg, tv-apparat, eller fettbrand i köket.
Optiska brandvarnare innehåller inget radioaktivt material, och har ett mycket avancerat fotocell-system, där synliga rökpartiklar reflekteras i ett infrarött ljus. Detta system anses vara effektivast, när det gäller detektion av pyrande bränder. Bränder som kan glöda under flera timmar, innan de utvecklas till bränder med öppen låga. Exempel på denna typ av brand, kan vara en cigarett som ligger i en möbel, eller en elektrisk kabel som är överhettad.
Ett flertal internationella undersökningar har visat att både optiska och joniserande brandvarnare behövs för att erhålla tidigast möjliga detektion oberoende av brandorsak. Därför rekommenderar nu ett flertal länder att båda typerna monteras, eller att man installerar kombinerade brandvarnare som har både jonisk och optisk detektion. Detta är givetvis det allra bästa alternativet, för då får man en mycket tidig detektion, oberoende av brandorsak. Exempel på detta är om en cigarett hamnar i en papperskorg, kan det bli en explosionsartad brand med hastigt förlopp, men om cigaretten hamnar i en soffa, kan det bli en pyrande brand med långsammare händelseförlopp. Värmedetektorer kan ibland behöva användas där naturliga förbränningspartiklar kan uppkomma, t.ex. i garage. Dessa reagerar endast på värmen, och inte på förbränningspartiklar, därför är användningsområdet mycket begränsat.
Optiska: Kräver normalt lite mer underhåll, dvs att man med jämna mellanrum damsuger av brandvarnaren fö ratt undvika falsklarm. Det är även något svårare att testa brandvarnaren som man gör med en jonisk, dvs med tex en tändsticka.
Joniska: För den joniska är risken däremot större att den börjar larma om rök från köket/ugnen/brödrosten kommer in i den (vanligen sätter man därför inte upp den i ett kök utan i angränsande rum)
Joniskt eller optisk brandvarnare?
Vilken typ som är bäst av dessa två är som man burkar säga ”därom tvistar de lärda”. Svenska myndigheter rekommenderar båda typer, medan andra länder kan föredra optiska framför joniska och ytterligare andra joniska framför optiska. Med andra ord kan man säga att det är en smaksak.





